Tobbes blogg

tisdag, november 07, 2006

Farliga ämnen i elektronik.

Det finns en del produkter som har giftiga metaller i sig, ändå fast människan i dagsläget är väl medveten om hur det påverkar människa och miljö. I vilken mån har vi som konsumenter kontroll på det, och vad kan vi göra åt det? Gifterna finns ju i en så stor mängd produkter att det nog kan vara svårt att ha som princip att låta bli att använda dessa. Exempelvis finns det arsenik och kadmium i ett ganska stort urval mobiltelefoner (Ny Teknik tar upp problematiken runt detta i följande artikel). För att ta ett annat exempel så försöker Panasonic förbättra sin produktion ur miljösynvinkel genom att slopa bly när de tillverkar Plasma-TV (Ny Teknik). Blyoxid används då alltså i glaset på plasmapaneler, även vid sintringen mellan glassubstrat, i dielektriska lager, i silverelektroder m m.

Så det är ju bra att företag börjar inse att de i så stor mån som möjligt ska försöka få bort de giftiga ämnena från sina produkter. Freon i kylskåpet är ju ett klassisk exempel som bevisar att forskning följt av produktutveckling kan få bort de farliga ämnerna i våra tekniska prylar.

En annan aspekt på ämnet är om det till en början är företagets syfte att stoppa i farliga ämnen i sina produkter eftersom det är billigt, eller för att det inte finns några bättre alternativ? De kanske inte ens vet att ämnerna de använder kan skada människa och miljö när de börjar producera sina saker? Känns det inte som att människan isåfall har gjort det misstaget alldeles för många gånger? Alltså att man testar saker för att sedan efter några år märka att det skadar på olika sätt. Visserligen kanske det inte finns några andra sätt än att testa för att märka om saker är giftiga/farliga för oss.

Ser man saken på så sätt att vi testar vissa av våra produkter på djur för att vi inte vill ta någon skada av det själva så funkar inte riktigt detta fenomenet för detta ämne. Eftersom gifterna redan nu omringar oss så blir det helt enkelt en ond cirkel så länge vi upptäcker nya gifter eller så länge vi fortsätter använda de gamla farliga. Det går ju inte att testa på månen lixom.